Att försöka fotografera utan insperation eller glädje är så svårt. Kände att jag behöved göra något som gör mig glad. Men det fungerade inte. Därav att alla bilder bara var tråkiga och uttryckslösa. En sak jag inte kan släppa är att min "kompis" gjorde som hon gjorde. Det är ganska sjukt. Att verkligen skita i mig när jag har det som värst bara för att man inte orkar. För att det skulle innebära mer jobb än nödvändigt. Ja då kan man lika gärna skita i mig och vara med andra vänner. Jag förstår inte hur man kan resonera. Jag var alltid med dig när du hade det jobbigt och när du behövde prata. Jag visade förståelse och försökte hjälpa dig. Men när jag behöver samma hjälp så vänder du mig ryggen.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej,märker att jag fortfarande har besökare på denna bloggen. Hänvisar istället till min andra blogg: Nouw.com/annafmnilsson   ...