Har denna veckan varit med på näsbys alla träningar och det känns underbart. Känslan går inte att beskriva för folk som inte lever med vetskapen om att knät kommer gå isönder. Detta får mig att tänka tillbaka på dom 2 år av rehab och knäoperationen och att leva 1,5 år med knäskydd. Nu när jag nästan har nått mitt mål som jag så länge har strävat efter (Självklart kommer jag inte komma längre). Men att spela handboll som läkaren sa att jag inte kunde och i vissa stunder känns det bra också eller ganska ofta gör det faktiskt det. Känns riktigt skönt nu, men samtidigt har jag inte samma muskelstyrka som innan. Jag vet att jag måste ta tag i sjukgymnastiken men på något sätt så påminner det mig om att vara knäskadad och det vill jag inte för nu känner ja mig nästan "frisk". Eller jag kommer aldrig bli det men ändå. Hoppas detta håller i sig länge och inte bara några dagar eller veckor.