Sitter nu och funderar hur jag ska göra angående handbollen. Jag vill verkligen kunna gå om några år. Men jag vill samtidigt kunna spela handboll också. Så jäkla jobbigt, som det är nu så kan jag springa och göra vad jag vill men med rädsla att mitt knä ska gå urled och att smärtan ska öka. Jag vill kunna leva utan rädslan för att knät ska brista. Men det kommer jag aldrig kunna. Så nu vet jag inte om jag ska köra lite till och spela handboll och sen komma till den punkten då mitt knä verkligen går isönder. Så svårt. Vill verkligen spela handboll men jag vill ha ett fungerade knä också. För många är detta ett lätt val och prioritera framtiden. Men för mig så är det inte det. Enda anledningen till att jag opererade knät var för att jag skulle spela handboll. Enda anledningen att jag har gått upp timmar tidigare för att köra rehab så mitt knä ska bli starkare så att jag tillslut en dag kan komma tillbaka till 100% på planen. Enda anledningen till att jag har fortsatt att blicka framåt istället för att deppa ihop totalt är att mitt mål har varit tydligt. Men nu är det inte det längre. Jag klarar inte detta!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej,märker att jag fortfarande har besökare på denna bloggen. Hänvisar istället till min andra blogg: Nouw.com/annafmnilsson   ...