Man vet att det har gått över gränsen när man inte orkar hålla masken längre! Man orkar inte sitta där med det meningslösa leendet och hoppas att ingen ska skåda igenom det och behöva förklara allt! Att bara sitta och kolla in i väggen i timmar känns bra. Att inte tänka eller bry sig om något. Men sådant ska inte vara bra. Detta är inte normalt. Men jag har verkligen ingen aning om hur jag ska ta mig ur detta. Jag vill inte visa mig svag och ropa på hjälp. Jag vill bara inte det. Men jag måste ta mig ur detta, innan jag går ner mig mer, innan jag förändras totalt!