idag har jag inte haft någon lektion alls! men tyvärr visste jag inte det imorse när jag kom till skolan. Helt idiotskt när man tänker efter. Jag hände iallafall med Johanna idag för hon skulle tatuera sig för första gången! det blev riktigt snyggt och jag skulle med vilja ha en tatuering men är väldigt feg när det gäller det, för tänk om jag skulle ångra mig eller motivet blir fel? nej när jag skaffar det så ska jag vara 110% säker ovh tänkt på det i många år för det är inte så jäkla lätt att ångra sig sen. Sen imorgon så har vi en lektion och jag tänker verkligen inte åka in kl halv 7 på morgonen när lektionen börjar 12 och slutar halv 2. Jag får sen vänta tills kvart i 4 för att kunna ta bussen till värestorp där mamma sen hämtar mig. så jag och Wathanya ska fiska på morgonen och på kvällen ska jag sova hos david och matilda. I helgen har jag faktist ingen aning om jag ska till Rebecca eller jag bara ska vara hemma eller hos David eller vad som händer? Hoppas iallafall att den blir super! Just nu har jag kommit över detta med handbollen. Men samtidigt har jag fortfarande lite tankar kvar i huvudet. Varför fick jag börja där från början när han visste att jag var linje? varför lät han mig fortsätta efter första träningarna? hur länge hade han velat ha bort mig för det inte fanns "plats" i laget? antagligen kommer jag aldrig att få veta men jag bryr mig inte just nu. Jag har börjat att prioritera andra saker i mitt liv nu, såsom kompisar att vara med Esther och börja satsa mer på musiken och fotograferandet. Känns helt okej. Nu väntar jag bara på att jag ska få komma ner till malmö och höra vad läkaren säger!  

Tog lite bilder idag :)

Senast igår kväll körde jag rehab och trotsade smärtan bara för att jag skulle kunna komma tillbaka till handbollen. Trots att jag inte skulle! Det går inte en minut försen jag tänker på hela min situation nu! Sen skickade jag ett sms till Åhustränaren Stanley och sa som det var, att jag inte skulle kunna spela på ett tag då mitt knä hade gått urled och undrade om jag ändå var välkommen tillbaka efter ett litet tag. Så svarar han kl 2230! Att det var jag inte!
Efter allt detta som jag har gått igenom och få höra av tränaren att han inte kan "erbjuda" en plats i lager LÄNGRE känns inte verkligt! Detta händer bara inte! Jag är verkligen inte en person som gråter, men att somna runt kl 2 i tårar och vakna kl 5 igen av ännu mer tårar så känns det verkligen som om detta är slutet. Efter att ha kört rehab i 2 år och alltid haft målet att kunna spela i Åhus så är jag inte välkommen tillbaka!

Just nu känns det väldigt jobbigt med att vara borta från handbollen i över en månad. Det som började så bra och var så roligt. Men vad har jag för val? jag kan inte spela handboll och sen knappt kunna gå av smärta efter. Eller riskera att det går urled igen. Jag får istället hoppas på att kunna komma tillbaka till i slutet av oktober. Nej, jag får hoppas att kunna spela handboll överhuvudtaget i mitt liv. Känns så orättvist just nu!.  

Efter att ha tränat med näsby ett litet tag och faktiskt lärt mig mycket, så kom jag fram till att det aldrig skulle funka och pendla med skola och allt. Så i förrgår tog jag initiativet och hörde av mig till Åhus för att börja träna där istället, sagt och gjort. Igår var min första träning där och det gick super, alla i laget var jätte snälla och tränaren var också jätte trevlig. Dock måste jag jobba på konditionen. Men anners känns det riktigt bra.

Är ni riktigt taggad inför hösten med alla kläder. Jag menar, tänkt med alla underbara koftor och långärmade tröjor. Så mysigt. Det blir att rensa på vinden bland alla mammas gamla kläder från typ 80-90 talet. Sen att dra vidare till emporia snart för att fylla på garderoben.

Tjena, 2 veckor har gått av skolan och det flyter på som vanligt tycker jag. Har även kommit fram till att jag inte kan fortsätta i näsby. Kommer hem alldeles försent på kvällarna och hinner inte alls med läxor. Spenderar dessutom 3 timmar på bussen. Nja inte riktigt okej. Men det har varit väldigt lärorikt. Vill tacka damlaget för att ha stått ut med mina kassa passningar och dåliga kondition. Haha, men nu är nästa mål Åhus. Har pratat med evalotta om att hon ska kolla träningstider, men nu efter 2 veckor och hon bara glömmer så känner jag att om man ska börja träna där denna säsong så får jag ta tag i det själv.

Har denna veckan varit med på näsbys alla träningar och det känns underbart. Känslan går inte att beskriva för folk som inte lever med vetskapen om att knät kommer gå isönder. Detta får mig att tänka tillbaka på dom 2 år av rehab och knäoperationen och att leva 1,5 år med knäskydd. Nu när jag nästan har nått mitt mål som jag så länge har strävat efter (Självklart kommer jag inte komma längre). Men att spela handboll som läkaren sa att jag inte kunde och i vissa stunder känns det bra också eller ganska ofta gör det faktiskt det. Känns riktigt skönt nu, men samtidigt har jag inte samma muskelstyrka som innan. Jag vet att jag måste ta tag i sjukgymnastiken men på något sätt så påminner det mig om att vara knäskadad och det vill jag inte för nu känner ja mig nästan "frisk". Eller jag kommer aldrig bli det men ändå. Hoppas detta håller i sig länge och inte bara några dagar eller veckor.