När man trodde allt var påväg att bli bättre och det dåliga skulle försvinna så kommer det tillbaka. Som en räkning efter jul med 0 kr på kontot. Vid detta laget borde man vara van vid det. Men nej, denna vågen skördar lika nånga offer som den första. Om inte fler? Denna gången så har man inte stöd från någon utan det är själv man ska klara det. Det är 10 gånger värre än innan. Nu är det skola och jag vet verkligen inte hur det fungerar. Det är som om jag inte vet hur man ska bete sig eller hur jag förväntas vara. Utan jag går dit och försöker vara lika glad och positiv som alla andra men det går inte. Hur kan detta plötsligt ha blivit ett problem, problem för mig innan var vilka skor jag skulle ha på gympan eller om jag skulle ha ryggsäck eller träningsväska. Men nu är det helt annat. Skolan har alltid varit en plats jag har längtat till och älskat att vara. Men nu är det tvärt om, jag klarar inte att va där. Då är det något som är fel och tro mig, det är det. Men en sak som är säkert är att jag måste ta mig ur det själv.

I fredags var praktiken slut! Känns ganska sådär men endå helt okej att börja skolan. Trivdes bra på praktiken så kommer nog sakna det en del. Men att gå upp kl 0515 är en sak jag inte kommer sakna! Skönt att man bara har 2 veckor kvar av skolan för att sen ha flera veckor lov!

Vill du köpa armband och samtidigt stödja barncancerfonden? Genom att köpa detta armband så stödjer du barncancerfonden. Jag och Rebecca har ett projekt där vi gör sådana här armband. All vinst går till barncancerfonden. Om du vill kan du beställa i enskild färg. Hör av dig på 0733906567

Var i Prag med mamma denna helgen. Kan säga att det var en underbar stad. Mycket vackra saker att kolla på och bra shopping och super god mat. Vi åkte med Scandorama vilket är ett bussbolag som fixar massa resor. Det mesta funkade perfekt förrutom att vår guide behandlade oss som om vi var 3 och lite trögfattade. Typ repeterade samma grejer 5-6 gånger som samtidigt var ganska självklara. Sen höll dom inte alls tiderna. De sa att vi skulle vara hemma i kristianstad vid 2130. Men vi åkte iväg från malmö runt 2030. sen skulle vi inom malmö och lämna passagerare och så inom lund och eslöv osv, så vi var hemma ganska sent. Men anners var det super. Vårt hotell låg jätte centralt. typ 70 meter från det stora köpcentret Palladium. Om du inte innan har varit i prag så kan jag rekommendera er att åka dit. Jättetrevligt.   grannen på det stora torget på dagen, först tyckte jag att den var ganska ful. Tills jag såg den på kvällen!   Karlsbron   utsikt över prag, det tog ganska lång tid att gå upp dit, men det va de värt   en allmänt cool bild Det klassiska uret på stortorget. Det sägs att mannen som gjorde denna fick sina ögon uthuggna för att han inte skulle kunna skapa en likadan igen.

  julmarknaden på kvällen   Palladium med 200 butiker      Jag vid den utsikten det var standard att sitta och dricka varm choklad vid uteserveringarna runt om  

För att orka ta sig upp igen så har kg prioriterat vissa saker! En av de var inte att skriva här. Så jag ber om ursäkt för dålig uppdatering. Nu framöver kommer jag nog skriva mer! Förresten så tänkte jag och Rebecca starta en verksamhet där all vinst går till Cancerfonden, kommer lägga ut här inom snart. Tills dess, ha de gött!

Man vet att det har gått över gränsen när man inte orkar hålla masken längre! Man orkar inte sitta där med det meningslösa leendet och hoppas att ingen ska skåda igenom det och behöva förklara allt! Att bara sitta och kolla in i väggen i timmar känns bra. Att inte tänka eller bry sig om något. Men sådant ska inte vara bra. Detta är inte normalt. Men jag har verkligen ingen aning om hur jag ska ta mig ur detta. Jag vill inte visa mig svag och ropa på hjälp. Jag vill bara inte det. Men jag måste ta mig ur detta, innan jag går ner mig mer, innan jag förändras totalt!

Vissa dagar går allt emot en! Verkligen allt! Man vet inte hur man ska hantera det! Le och låtsas som ingenting men samtidigt hålla på att bryta ihop! Eller bryta ihop direkt? Att små ord och meningar kan kännas som knytnävsslag! Att folk tar föregivet att allt är bra! Jag vill bara skrika att jag inte orkar mer! Vill bara bryta ihop i mammas famn! Men vad skulle det tjäna till? Det finns ingen som kan hjälpa mig ur detta! För ibland orkar man inte vara den starka som alltid skrattar åt allt och lever det perfekta livet! Jag vill inte vara hon! Jag är inte hon länge!