Ungefär halva jullovet har gått nu och jag har inte fått något gjort känns det som. Jag har i stort sett bara varit. Bara tagit mig igenom det. Utan några som hellst krav. Vilket känns väldigt bra. Just nu känns det mesta okej samtidigt som tankarna säger att det kommer gå neråt igen. För det går hela tiden uppåt och neråt. Ibland så får jag förhoppningarna om att detta snart är över och att jag ar tagit mig ur det. Men nej,då kommer nästa baksmäll.. ungefär så har det pågått i några månader. Så det känns som om jag bara väntar på dalarna när det är på "topp".

Ja, idag är det den 28 december. Det var idag som jag skulle iväg till ett nyårsläger men planerna ändrades dock. Så ikväll ska jag med David och Matilda och några av deras kompisar och kolla på hobbit 2. Ska faktist bli riktigt roligt och trevligt. Filmen har fått väldigt bra recenssioner och bara Peter Jackson som regissör säger ju hela filmen. Filmen börjar halv 9 men vi ska in innan för att äta. Så jag är ensam hemma tills 5-halv 6 då Matilda kommer och hämtar mig. Känner att jag måste göra någonting nu. Jag vet inte vad men något. Förresten har jag fått en stor beställning på Fuck Cancer armbanden vilket är väldigt roligt då det sprids.

Detta var en väldigt annorlunda jul! Jag hade väldigt låga förväntningar på allt men de blev helt okej. Okej, jag var väldigt frånvarande och kanske allmänt tråkig. Men jag var inte otrevlig. Jag log på rätt ställen och det hände även att jag skrattade på riktigt. Jag trodde först att jag bara skulle sitta i soffan och bara stirra ner i marken, eller på tallriken som inte innehöll någon mat. Men jag åt. Inte mycket men tillräckligt. Allt gick väldigt bra med andra ord. Alla andra hade väldigt trevligt och då ville inte jag klaga och åka hem och förstöra för dom. Nu vill jag bara tillbaka till skolan. Visst jag gillar det inte, men jag vill tillbaka för att jag en gång älskade att vara där. För jag vill va som innan. Inte detta tysta och nedstämda. Men hur ska man göra om man verkligen inte klarar att vara glad?

Jag skrattade idag! Jag skrattade utan att tvinga fram det. Det var min underbara familj som gjorde det! Utan deras stöd i detta hade ingenting gått. Jag ser framemot en jul med dom. Oavsett vad så står dom vid min sida och hjälper alltid mig. När jag vaknade imorse så kändes det som vilken dag som helst den senaste tiden- meningslös. Men det blev bra efter ett tag. En massa negativa tanker blev det få positiva. Det är ett stort framsteg. Från att gå till inga bra tankar till några få är lycka. Jag är stolt över mig själv!

Att försöka fotografera utan insperation eller glädje är så svårt. Kände att jag behöved göra något som gör mig glad. Men det fungerade inte. Därav att alla bilder bara var tråkiga och uttryckslösa. En sak jag inte kan släppa är att min "kompis" gjorde som hon gjorde. Det är ganska sjukt. Att verkligen skita i mig när jag har det som värst bara för att man inte orkar. För att det skulle innebära mer jobb än nödvändigt. Ja då kan man lika gärna skita i mig och vara med andra vänner. Jag förstår inte hur man kan resonera. Jag var alltid med dig när du hade det jobbigt och när du behövde prata. Jag visade förståelse och försökte hjälpa dig. Men när jag behöver samma hjälp så vänder du mig ryggen.  

Ganska sjukt att jag är uppe nu vid denna tiden. Är verkligen trött men orkar inte gå och lägga mig. Bättre att powernappa senare. Idag blir det då att göra ännu mer julgodis och ikväll kommer lite släktingar. Ser faktist fram emot det en del. Men samtidigt inte. För där måste man sitta och va trevlig hela kvällen fast man bara vill stänga in sig på rummet och va själv. Men jag tycker om dessa släktingar så det ska samtidigt bli roligt att träffa dom. Jag vet att detta låter jättenegativt men det är så svårt att va glad nu. Att bara göra ifrån sig ett leende är ett helt moment. Det är nog ganska svårt att förstå då man säger att ett leende inte alls är svårt att åstadkomma. Men det är det verkligen, tro det eller ej men det är väldigt ansträngande.  

Ååh vill bara bli av med detta nu. Vill kunna fira en vanlig jul utan att en massa grejer ska dyka upp.Detta blir bara värre och värre. Att från början vilja göra det mesta och må hyffsat bra till att inte vilja göra något och må hemskt. Det jag vet att jag behöver är omtanke och engagemang. Tyvärr så är det folk som istället bara tänker på sig själva. De vet att jag "är mitt vanliga jag". Men istället prioriterar man sitt eget. Det var det sista jag behövde nu. Mina tankar blir bara värre och värre. Grejer som är helt orealistiska dyker upp i mitt huvud.Det maler och maler och håller att ta kål på mig. Jag vet verkligen inte hur jag ska kunna ta mig ur detta. Om bara någon hade vetat som varit villig att göra något.